LiVeT

Livet
Det är helt otroligt egentligen. Men herregud… reflektera livet en liten stund bara, det är ofattbart. Att man en dag är där och en annan dag inte. Att vi alla har minnen från förflutet men inget framför oss i tankar och minnen. Vi vet ingenting, anade du det som hänt dig förr? Som barn? Nej. Livet är något så vackert men så sårbart. Små ”liv” har man i ett helt liv. Små kapitlar liksom.. bara mina fantastiska varma minnen från tre års tid på göteborgsfolkhögskola känns som en evighet men också så snabbt, vips vart det livet borta från att knappt ha börjat. Eller alla andra små kapitlar i livet. Förhållanden till vänner, partners, you name it. Så många upplevelser jag håller varmt om hjärtat, till och med de dom sårade minns jag med en klokhet. Ibland blundar jag och verkligen föreställer mig att jag är där som jag tänker på. Det är konstigt ibland kan jag till och med återuppleva starkt känslosamma känslor som jag just då hade. Har livet egentligen en början och slut, eller hänger allt ihop, tid och rum. Ibland känns det så för jag kan inte förstå hur jag var där då oh här nu och sen någon annan stans i min framtid. Händer det på samma gång? Än en gång påminn dig själv, lev i nuet. det är det bästa. Det är de livet går ut på, att leva.
Åh jag tänker å tänker… val och vägar då? Jesus anama.. där kan man ju spekulera kring en del kan man ju säga. Jag jobbar på demens avdelning och dessa människor som tappat det helt, ja menar det är skämt. Hur kan bli sån???? hur går det till? Sjukt intressant, en stor anledning varför jag vill bli psykolog för jag undrar och det är så fascinerande hur psyket vårat fungerar. Men dessa människor har haft ett liv, känslor, minnen, familj och barndom. Men nu vet dom ingenting.
Ha d haj!
Musik under mitt skrivande: Erik Hassle-hurtful ( fantastisk låt)